Jag är 22 år. Det visste ni säkert inte.
Men nu när ni vet, förstår ni kanske också att jag är ganska nybakad. Faktum är att jag bara jobbat på min nuvarande byrå i ungefär en och en halv månad.
Trots det har jag hunnit med ganska mycket. På kort tid.
Som att vinna pitcher, hålla kundpresentationer och delta i möten om ditten och datten. Och det har gått oförskämt bra. Allt har fungerat. Inte en enda idé har förkastats.
Det lustiga är att just presentationer - att sälja in idéer och koncept - aldrig tidigare varit min starka sida. I skolan var jag riktigt usel på den biten. Jag blev nervös. Rösten skar sig och kinderna blossade.
Men nu har något hänt. Med mig, alltså.
Nervositeten är som bortblåst. Kinderna föredrar att hålla sin vanliga, blekrosa, färg och rösten övergår allt mer sällan i målbrottsliknande stämbandsdippar.
Jag tackar och tar emot. Utan att egentligen veta hur det har gått till.
PS. Nästa inlägg kommer handla om min första kampanj som anställd på byrån. Slipa sågen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Snyggt, inte längre halvbakat. Den biten är fortfarande min akilleshäl.
SvaraRaderaJag har svårt att tro dig. Som jag ser det var du alltid grym på att pitcha. Och jag tror inte du blivit sämre på HI. Förmodligen är det bara omgivningen som inte är så underlägsen?
SvaraRaderaÅ fan, 22 år. Om jag räknar rätt borde det betyda att du är född 1987.
SvaraRaderaDet året kommer jag ihåg som året då Janne, Leif och jag (som på den tiden alla tre jobbade på samma byrå som du gör nu) samtidigt bestämde oss för att skaffa nya tjänstebilar på grund av att vi gjorde ett så förbaskat bra resultat just det året.
1987 slog också bilförsäljningen rekord i hela landet. Jag tror tammetusan att det rekordet fortfarande står sig.
Mellan dessa båda förhållanden kan det ju onekligen finnas ett samband. Men att det även skulle ha något att göra med att du föddes det året är väl mindre troligt. I alla fall om vi utgår från att dina föräldrar inte hade för vana att tycka särskilt mycket om varandra under bilfärder.
Nåväl, detta var bara mitt sätt att tala om att nu har jag hittat fram till din blogg också.
Keep up the good work. Saknar din skäggiga nuna framför mitt skrivbord. Tro det eller ej.
Vad roligt att ha dig är. Och den lilla anekdoten sätter verkligen perspektiv på saker och ting.
SvaraRadera