Hundra idéer är alltid bättre än noll.

Jag har varit med om det så många gånger. Med ett svettigt, krampaktigt grepp runt pennan och det tomma vita pappret framför mig. Tiden börjar rinna ut. Pulsen stegrar och allt går på högvarv. Utom det där lilla obetydliga organet. Den där slemmiga, odugliga geléklumpen innanför kraniet som vägrar komma på DET. Idén som skall resultera i champagne, världsberömmelse och en genialisk lösning på kundens problem (inte nödvändigtvis i den ordningen).

Jag har tänkt på allt. Fått insikter om målgruppen. Läst hela varumärkesmanualen. Tittat på konkurrenter. Läst varumärkesmanualen igen.

Det hela känns ganska krystat. Och fruktansvärt onödigt.

För lösningen på problemet står inte att finna i en härskande tanke. Lösningen, mina vänner, finns på ett hundra post-it-lappar.

De flesta av er känner till metoden. Och jag förbannar mig själv varje gång jag inser att jag inte tillämpat den på länge.
Genom att, under tidspress, tvinga fram idéer – och skriva ned dem på lappar – tömmer du hjärnan och turboladdar den kreativa processen.

Efter en timma står du framför en vägg full av potentiella guldkorn. Och skit.

Men det fantastiska är att oavsett om lösningen finns där på väggen eller inte, har du satt igång en process, funnit lösningar, skapat möjligheter och klämt ur dig 100 idéer. Det är 100 fler än du hade på det där irriterande, vita A4-arket.