När tiden tickar långsamt

Ja, då blir jag lätt lite stressad. Det här med att vänta har aldrig riktigt varit min påse. Så i helgen började jag fundera. Jag är tjugotvå år. Jag borde inte ha så bråttom. Samtidigt känns det som om jag ständigt måste utmana mig själv för att fortsätta utvecklas. Jag antar att "vardagen" är oundviklig. Men samtidigt tänker jag göra allt för att bekämpa den. Min plan ser ut så här: http://www.berghs.se/81/sv/Planning

En dag i veckan. Tillbaka på Berghs. Och det bästa av allt är att det går galant att kombinera med jobbet.

Vad tror ni? Kan det vara något?